Små små rackare!

Tid: 09.30

Plats: Slitet hyreshusområde

Humör: Sådär

Förväntningar på körning: Absolut ingenting


Sladdar in mellan hyreshusen likt en F1-förare, sicksackandes mellan barn och rollatorbunden äldre generation. Detta givetvis under kontroll och en bit under fartgränsen! Gräset sprutar när jag kommer på bredställ över den nyetablerade fotbollsplanen, däcken skriker mot den torra asfalten när jag likt Colin Mcrea (vila i frid) petar i treans växel och får fäste strax utanför de vitmarkerade sidolinjerna.....just det ja....körningen. Svänger upp framför porten och drar till med en tvärnit. Damen som står där backar två steg och jag ser hur hon tvekar innan hon börjar traska mot den blå faran. Pga av hennes hundkoppel, bajspåsar och diverse tuggleksaker som hon proppat in i munnen är hon oförmögen att tala. I famnen håller hon en transportbur med en liten gynnare i och med den ena handen som hon på nåt sätt lyckats få fri håller hon en annan i koppel.... små små rackare, av hundmodell jag inte kan stava till, lugna, lite skräckslagna och avvaktande. Allt ändras då de kommer in i bilen.


Taxametern slås på, bilen börjar rulla och dom små rackarna som jag redan döpt till pucko 1 och pucko 2 får spelet! Jag har inte hunnit ut ur bostadsområdet innan pucko 1 springer över instrumentpanelen, fastnar i taxamameterkablaget och gör en ninjarullning som avslutas i nåt som närmast kan liknas i vad en föredetta korpulent cirkusartist skulle göra vid en comeback efter ett par år vid sidan av cirkusringen, ett störtdyk rakt ner mellan passagerarsätet och dörren.

Han sitter som gjuten. Pucko 2 känner väl någon sorts medlidande och försöker sig på ett fritagningsförsök av den otroligt förvånade pucko 1 och kastar sig hejdlöst mot passagerarsätet som om det vore där felet låg. Stångandes och frustandes (lät mest som en liten ljudfis, ni vet en sådan där utan tryck) försöker de båda värja sig från det onda sätet. Samtidigt som jag framför bilen i turisttrafiken ska jag försöka skjuta stolen bakåt och få fram de båda idioterna. Upp på trottoaren, ner igen, vejer för en refug och tvärnitar för en tysk husbil. Tillslut lyckas jag få bak sätet och de båda vresiga, uppjagade och svettiga "hundarna" klättrar upp i baksätet.

Nu sitter de där med sin matte som på nåt sätt lyckats undgå allt detta genom att fiffla med sin Ipod. Stirrandes på mig som om det vore mitt fel. Jag svänger in till slutdestinationen och hasplar ur mig att det blir 100 kr. Kunden tar fram en sedel ur plånboken och jag sträcker mig bakåt för att ta emot den då det inträffar. Likt två björnar kastar hundarna sig mot min näve och hugger tag. Med skador lika allvarliga som om jag fått ett paper cut drar jag tillbaka handen med sedeln i. Ägaren till hundarna ser på mig som om även detta var mitt fel och säger: "Såhär har dom aldrig gjort, resan som varit så lugn och allt..."

Jag sitter i bilen och tittar ut genom fönstret på den vandrande cirkusen som är påväg mot ett väntande tåg. Försöker greppa det som hänt och tänker för mig själv, "Stackars sate till tågvärd..."

// Lucky number seven

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0