verklighetenstaxi

Ratten snurrar genom mina händer när jag kryssar mellan blomkrukor och farthinder över stadens inte allt för stora torg. Det är något man som yrkesförare kan bli idiot på, när stadsplaneringen inte riktigt fungerar som den ska och man får åka långa omvägar för att ta sig till platser som folk gärna besöker. Denna gång var det inte riktigt ett problem för klockan hade precis slagit 07.00 och jag hade minst 30 minuter på mig innan mitt pass skulle börja. Jag smyger förbi vackra blomsterarrangemang, ser knallarna slå upp sina klädtält och plocka fram korvar gjorda av älg och ren, fåglarna cirkulerar likt gamar och det är också de som ger den enda skuggan i vad som kommer bli en av årets varmaste dagar. Jag ler lite för mig själv när jag vrider upp volymen på stereon och Bryan Adams ångar ut Summer of 69. En riktigt bra morgon. Jag styr mot Statoil för att fylla upp tanken, både min egen och bilens.

När jag står med bränslemunstycket i handen och känner den ljumma sommarbrisen mot mitt ansikte så slår det mig. En vacker dag som denna måste bilen vara nytvättad och det duger inte med en vanlig tvätt. Jag traskar in för att betala för bränsle och bestämma tvättprogram. Det blir värstingvarianten med vaxpolering mm och jag struttar ut mot bilen med lätta steg. I vänsterhanden har jag en Red Bull och en ostfralla, i den högra den senaste upplagan av en välkänd tatueringstidning. Jag fumlar lite när jag kommer fram till bilen och tappar burken med energidryck i backen, svär lite för mig själv, öppnar dörren och kliver in. Jag lägger i driven och svänger runt pumparna mot tvättens stora portar, dom öppnas och jag glider kontrollerat in och placerar bilen mellan skenorna som tvättborstarna åker på. Lamporna som indikerar att man står tillräckligt långt fram lyser skarpt rött och jag kliver ut för att knappa in den femsiffriga kod som väljer tvättprogram. Jag slår in koden och valt program står i displayen, jag skyndar mig likt en gasell över afrikas slätter och smiter in i bilen igen innan avfettningen hunnit appliceras över bilen. Nu sitter jag där med min frukost och en trevlig tidning, väntar på att min bil ska bli skinande ren och respektabel.

Borstarna slår mot bilen och högtryckstvätten gör sitt bästa för att rå på den elaka smutsen. Skummet på rutorna gör att det blir ganska mörkt inne i bilen och jag tänder lamporna för att se tidningen. Jag knäcker energidrycken och den sprutar ner min vita arbetsskjorta. Jag blir irriterad över mitt korta minne men lyckas hålla mig vid gott mod och jag öppnar ostfrallan och tar ett bett. Den mjuka svettiga osten och den porösa gurkan slinker ner som om jag inte ätit på flera dagar. Bläddrandes i tatueringstidningen märker jag att tvättborstarna står helt stilla, ungefär 15 cm ifrån dörrhandtaget mot bakluckan. Skummet från tvättmedlet har försvunnit och högtryckstvätten sprutar nu enbart ut vatten, borstarna virvlar så man tror att man befinner sig mitt i en orkan och det går nu upp för mig att tvätten stannat. Jag lägger ifrån mig tidningen på pasagerarplatsen och när jag vänder mig om för att kika ut genom bakrutan slår jag ner burken med energidryck och det lilla som fanns kvar i den spills ut över växelspaken. Jag bläddrar igenom telefonen för att kika om jag har numret till macken inlagt. Såklart inte och avsaknaden av täckning gör att jag inte kan slå upp det på någon nummertjänst. Jag svär återigen för mig själv när jag inser att jag måste bryta mig ut ur bilens torra inre för att gå ut och starta om tvätten. Jag lägger ifrån mig mobilen, tömmer fickorna på lösa pengar och nycklar, räknar till tre och öppnar dörren.

Som om jag blir attackerad av en galen brandman med slangen i högsta hugg slås jag först tillbaka in i bilen. Inte för att trycket var så jäkla hårt utan mest för att jag blev lite förvånad över att vattnet verkligen var så blött. Jag stångar till på dörren och får hela munnen full av vatten, ögonen svider till och jag ser inte ett dugg när jag rent instinktivt hukar mig ner och sätter händerna för ansikten. Jag tar ett steg ut och slår igen dörren med ena handen, vänder mig om för att lokalisera utgången och får en riktigt bitchslap av tvättborstarna som nu verkar snurra ännu fortare. Jag är dyngsur, skjortan smiter åt runt min överkropp och jag liknar nog en lönnfet trailertrash-morsa som ställt upp i en wet t-shirttävling. Vevandes, gurglandes och svärandes försöker jag komma runt tvättborsten som pryglar mig längs väggen mot utgången. Jag får tag i handtaget, sliter upp dörren och kastar mig ut. Den blöta slipsen sitter som klistrad i ansikten och jag silar en tunn stråle vatten mellan min näst intill obefintliga glugg i övre tandraden. Där står jag nu, utanför biltvätten och vrider ur min slips, sparkar med benen som korna gör vid utsläpp och muttrar för mig själv när jag upptäcker ägaren till macken. Han står och dricker kaffe i morgonsolen när jag dyker upp som en dränkt katt. Jag för höger handen genom håret och kastar bak huvudet med ett knyck. Det sprutar lite vatten ur munnen på mig när jag lite coolt förklarar att biltvätten stannat och att jag gärna skulle vilja att han sätter igång den igen. Med kaffekoppen i näven och hakan vid bröstet trycker han på tvätten och går in i macken.

Solen värmer mitt ansikte när jag blickar ut över parkeringen. Jag sätter mig på ett räcke och de vattenfyllda fickorna töms. Efter några minuter kommer ägaren ut igen och ger mig ett tvätthäfte, som genererar i fem gratistvättar, en nygräddad bulle och en kopp kaffe. Mellan skrattsalvorna önskar han mig en trevlig dag och när han vänder om mot ingången går tvättportarna upp. Väl i bilen och påväg hem för att byta om till torra kläder spelas låten "Car wash" med Christina Aguilera. Dagen har knappt börjat och jag kan inte annat än att le, ta på mig solglasögonen och vrida upp volymen.

// Lucky number seven