Tack till er alla!
Då jag har fått en otroligt bra respons på det jag skriver här vill jag passa på att tacka alla er som läser min blogg. Den uppdateras inte varje dag men ändå når jag ut till hyffsat många läsare.
Det känns jätteroligt att många vill följa "vardagen" för en liten man vars yrke står jäkligt långt ner på önskelistan för de flesta. Ett jobb som sällan får uppmärksamhet eller som det visas uppskattning för. Jag har fått fler ölflaskor hällda i håret än vad jag fått glada tillrop och visad tacksamhet, jag har blivit spottad på och dumförklarad och det här är jag inte ensam om.
Trots att vi bara sitter och vrider på ratten, tar oss från punkt A till B och inte blir skitiga om fingrarna så går även vi taxichaufförer hem med trötta och tunga huvuden. Vi är inte fysiskt sett utmattade men ändå trötta.
Den respons jag fått genom denna blogg gör både mig och mina kollegor glada.
Tack för att just du läser min blogg!
// Lucky number seven
Det känns jätteroligt att många vill följa "vardagen" för en liten man vars yrke står jäkligt långt ner på önskelistan för de flesta. Ett jobb som sällan får uppmärksamhet eller som det visas uppskattning för. Jag har fått fler ölflaskor hällda i håret än vad jag fått glada tillrop och visad tacksamhet, jag har blivit spottad på och dumförklarad och det här är jag inte ensam om.
Trots att vi bara sitter och vrider på ratten, tar oss från punkt A till B och inte blir skitiga om fingrarna så går även vi taxichaufförer hem med trötta och tunga huvuden. Vi är inte fysiskt sett utmattade men ändå trötta.
Den respons jag fått genom denna blogg gör både mig och mina kollegor glada.
Tack för att just du läser min blogg!
// Lucky number seven
Andra brevet; sista stycket; långt ifrån över
Hej igen XXX
Den här gången förväntar jag mig inte ett svar från dig Urban. Jag förväntar mig heller inte en ursäkt ifrån Engströms, men hade jag fått det från början hade det betytt väldigt mycket och relationen till er hade gått att reparera.
Jag önskar dig en trevlig sommar och god semester.
Mvh
Lucky number seven
Då jag inte mottagit något svar på mitt tidigare mail, som jag skickade 110614,l kommer jag ta det här vidare till VAG-sverige. Jag känner mig besviken och orättvist behandlad då jag, trots att jag inte är en storkund, är en företagare som måste kunna lita på min fordonsleverantör. Att jag inte ens får en reaktion på ett för mig väldigt stort problem innebär att jag inte längre känner mig trygg med ett bilägande från Engströms.
Den här gången förväntar jag mig inte ett svar från dig Urban. Jag förväntar mig heller inte en ursäkt ifrån Engströms, men hade jag fått det från början hade det betytt väldigt mycket och relationen till er hade gått att reparera.
Jag önskar dig en trevlig sommar och god semester.
Mvh
Lucky number seven
Biltvätt...
Biltvätt...
Det blöta leendet...
Pga mycket jobb har det vara riktigt dåligt med uppdaterande nu. Detta är givetvis inte roligt för er som försöker följa bloggen men genererar i sin tur i en hel del roliga händelse! Jag kommer idag att bjuda på en riktigt blöt historia som började något så här.
Ratten snurrar genom mina händer när jag kryssar mellan blomkrukor och farthinder över stadens inte allt för stora torg. Det är något man som yrkesförare kan bli idiot på, när stadsplaneringen inte riktigt fungerar som den ska och man får åka långa omvägar för att ta sig till platser som folk gärna besöker. Denna gång var det inte riktigt ett problem för klockan hade precis slagit 07.00 och jag hade minst 30 minuter på mig innan mitt pass skulle börja. Jag smyger förbi vackra blomsterarrangemang, ser knallarna slå upp sina klädtält och plocka fram korvar gjorda av älg och ren, fåglarna cirkulerar likt gamar och det är också de som ger den enda skuggan i vad som kommer bli en av årets varmaste dagar. Jag ler lite för mig själv när jag vrider upp volymen på stereon och Bryan Adams ångar ut Summer of 69. En riktigt bra morgon. Jag styr mot Statoil för att fylla upp tanken, både min egen och bilens.
När jag står med bränslemunstycket i handen och känner den ljumma sommarbrisen mot mitt ansikte så slår det mig. En vacker dag som denna måste bilen vara nytvättad och det duger inte med en vanlig tvätt. Jag traskar in för att betala för bränsle och bestämma tvättprogram. Det blir värstingvarianten med vaxpolering mm och jag struttar ut mot bilen med lätta steg. I vänsterhanden har jag en Red Bull och en ostfralla, i den högra den senaste upplagan av en välkänd tatueringstidning. Jag fumlar lite när jag kommer fram till bilen och tappar burken med energidryck i backen, svär lite för mig själv, öppnar dörren och kliver in. Jag lägger i driven och svänger runt pumparna mot tvättens stora portar, dom öppnas och jag glider kontrollerat in och placerar bilen mellan skenorna som tvättborstarna åker på. Lamporna som indikerar att man står tillräckligt långt fram lyser skarpt rött och jag kliver ut för att knappa in den femsiffriga kod som väljer tvättprogram. Jag slår in koden och valt program står i displayen, jag skyndar mig likt en gasell över afrikas slätter och smiter in i bilen igen innan avfettningen hunnit appliceras över bilen. Nu sitter jag där med min frukost och en trevlig tidning, väntar på att min bil ska bli skinande ren och respektabel.
Borstarna slår mot bilen och högtryckstvätten gör sitt bästa för att rå på den elaka smutsen. Skummet på rutorna gör att det blir ganska mörkt inne i bilen och jag tänder lamporna för att se tidningen. Jag knäcker energidrycken och den sprutar ner min vita arbetsskjorta. Jag blir irriterad över mitt korta minne men lyckas hålla mig vid gott mod och jag öppnar ostfrallan och tar ett bett. Den mjuka svettiga osten och den porösa gurkan slinker ner som om jag inte ätit på flera dagar. Bläddrandes i tatueringstidningen märker jag att tvättborstarna står helt stilla, ungefär 15 cm ifrån dörrhandtaget mot bakluckan. Skummet från tvättmedlet har försvunnit och högtryckstvätten sprutar nu enbart ut vatten, borstarna virvlar så man tror att man befinner sig mitt i en orkan och det går nu upp för mig att tvätten stannat. Jag lägger ifrån mig tidningen på pasagerarplatsen och när jag vänder mig om för att kika ut genom bakrutan slår jag ner burken med energidryck och det lilla som fanns kvar i den spills ut över växelspaken. Jag bläddrar igenom telefonen för att kika om jag har numret till macken inlagt. Såklart inte och avsaknaden av täckning gör att jag inte kan slå upp det på någon nummertjänst. Jag svär återigen för mig själv när jag inser att jag måste bryta mig ut ur bilens torra inre för att gå ut och starta om tvätten. Jag lägger ifrån mig mobilen, tömmer fickorna på lösa pengar och nycklar, räknar till tre och öppnar dörren.
Som om jag blir attackerad av en galen brandman med slangen i högsta hugg slås jag först tillbaka in i bilen. Inte för att trycket var så jäkla hårt utan mest för att jag blev lite förvånad över att vattnet verkligen var så blött. Jag stångar till på dörren och får hela munnen full av vatten, ögonen svider till och jag ser inte ett dugg när jag rent instinktivt hukar mig ner och sätter händerna för ansikten. Jag tar ett steg ut och slår igen dörren med ena handen, vänder mig om för att lokalisera utgången och får en riktigt bitchslap av tvättborstarna som nu verkar snurra ännu fortare. Jag är dyngsur, skjortan smiter åt runt min överkropp och jag liknar nog en lönnfet trailertrash-morsa som ställt upp i en wet t-shirttävling. Vevandes, gurglandes och svärandes försöker jag komma runt tvättborsten som pryglar mig längs väggen mot utgången. Jag får tag i handtaget, sliter upp dörren och kastar mig ut. Den blöta slipsen sitter som klistrad i ansikten och jag silar en tunn stråle vatten mellan min näst intill obefintliga glugg i övre tandraden. Där står jag nu, utanför biltvätten och vrider ur min slips, sparkar med benen som korna gör vid utsläpp och muttrar för mig själv när jag upptäcker ägaren till macken. Han står och dricker kaffe i morgonsolen när jag dyker upp som en dränkt katt. Jag för höger handen genom håret och kastar bak huvudet med ett knyck. Det sprutar lite vatten ur munnen på mig när jag lite coolt förklarar att biltvätten stannat och att jag gärna skulle vilja att han sätter igång den igen. Med kaffekoppen i näven och hakan vid bröstet trycker han på tvätten och går in i macken.
Solen värmer mitt ansikte när jag blickar ut över parkeringen. Jag sätter mig på ett räcke och de vattenfyllda fickorna töms. Efter några minuter kommer ägaren ut igen och ger mig ett tvätthäfte, som genererar i fem gratistvättar, en nygräddad bulle och en kopp kaffe. Mellan skrattsalvorna önskar han mig en trevlig dag och när han vänder om mot ingången går tvättportarna upp. Väl i bilen och påväg hem för att byta om till torra kläder spelas låten "Car wash" med Christina Aguilera. Dagen har knappt börjat och jag kan inte annat än att le, ta på mig solglasögonen och vrida upp volymen.
// Lucky number seven
Solsken och strippklubb
Tid: Ca 12.00
Plats: Vimmerby - Falköping
Väder: Strålande solsken
Passagerare: Medelålders finländs missbrukare på rymmen
Dagen hade fortlöpt likt många andra. Det var färdtjänst, sjukresor och skolkörningar. Arbetspasset hade startats runt 07.00 och den blå hade nu rullat ca 15 mil när jag för tillfället står och tankar på Statoil. Det piper till i radion och stationen ropar upp mitt nummer.
- Taxi 7.
- 7:an här.
- Vi har en körning till Falköping nu, kommer du in och tar uppgifterna?
- Är det så avancerat?
- Nja men kom in så får vi prata iaf.
Det framkommer ganska snabbt att det inte riktigt blir en vanlig körning de närmsta timmarna. Personen ifråga, vill åka ifrån ett av hotellen i stan och till en strippklubb. Vart spelade tydligen inte så stor roll, han hade till och med några olika förslag som han senare skulle lägga fram. Han hade kontanter att betala med och visste vart strippklubbarna låg så han skulle agera vägvisare.
När vi får lite längre körningar så är det sagt att vi ska ha ungefär en halvtimme på oss för att kunna tanka och eventuellt äta lite innan. Jag var nytankad och den till utsidan brända hamburgaren som var lite frusen inuti hade knappt svalts ner när jag svänger in på parkeringen framför taxi. Det är något jag verkligen uppskattar med Statoil, man vet alltid vad man får och på något konstigt sätt, gillar jag det. Detta gjorde att jag med ganska kort varsel kunde befinna mig utanför det hotell som kunde uppgivit som upplockningsplats.
Mannen sitter utanför på en parkbänk, iförd en ostruken nytvättad vit skjorta, ett par ljusbruna kostymbyxor och en svart skinnväst. De svarta solglasögonen sitter på sniskan mitt på hans lite busigt tillfixade frisyr. Den grå fjällräven ryggsäcken står på sidan av bänken och den är han snabb att greppa tag i när jag dyker upp. Väskan är den som först kommer in i bilen, på golvet framför mannen, sen ger han mig plånboken och till sist tar han plats i högsätet brevid mig. Han ber mig öppna plånboken och lite snabbt räkna över hur mycket pengar som finns där. Lugnt och försiktigt sitter han i passagerarstolen och tittar på mig. Efter att jag är färdig tar han plånboken, sträcker fram höger näve och säger med en blandning av västkustmål och finländska att han heter Jarmo. Plånboken öppnas och han börjar bläddra och räkna bland de uppskattningsvis 20-25000 kr, beloppet som vi kommit överens om innan får jag direkt i handen och jag slår in det fasta priset på taxametern. Sen rullar vi ut ur staden och historien om missbrukaren, som rymt från ett behandlingshem och nu ska spendera alla sina pengar på en strippklubb, börjar.
Vi hinner inte långt innan han frågar om det går bra att dricka lite i bilen. Han påpekar att det trots allt är en bit att färdas och att det alltid känns bättre om man kan få lite gott i magen innan en sådan här grej. Jag ger tummen upp och ur den slitna fjällräven väskan drar han upp lite öl, en hela Sheridans och en liten flaska med Cointreau. Tillsammans med ett par stumpar av en ölkorv ska han nu göra sig klar för eftermiddagens och nattens äventyr. Ölen går snabbt ner och han pratar på om både det ena och andra, allt från vilka han är släkt med, vad han jobbat med, varför han blev missbrukare till vädret, strippklubbar och andra taxiresor. Det här var inte första gången Jarmo smet iväg för att roa sig.
Jag får lära mig att man måste vara skärpt när man ska på strippklubb. Det är inga snälla grabbar som har dessa företag och det gäller att man är med och inte gör bort sig. Ett vårdat yttre med rena kläder och ett trevligt uppförande var A och O. Råden haglade över mig mellan kiss- och rökpauser. Det ena stoppet efter det andra ledde ganska snart fram till av vi låg bra efter i min planering, men detta var inget som Jarmo brydde sig om.
Plats: Vimmerby - Falköping
Väder: Strålande solsken
Passagerare: Medelålders finländs missbrukare på rymmen
Dagen hade fortlöpt likt många andra. Det var färdtjänst, sjukresor och skolkörningar. Arbetspasset hade startats runt 07.00 och den blå hade nu rullat ca 15 mil när jag för tillfället står och tankar på Statoil. Det piper till i radion och stationen ropar upp mitt nummer.
- Taxi 7.
- 7:an här.
- Vi har en körning till Falköping nu, kommer du in och tar uppgifterna?
- Är det så avancerat?
- Nja men kom in så får vi prata iaf.
Det framkommer ganska snabbt att det inte riktigt blir en vanlig körning de närmsta timmarna. Personen ifråga, vill åka ifrån ett av hotellen i stan och till en strippklubb. Vart spelade tydligen inte så stor roll, han hade till och med några olika förslag som han senare skulle lägga fram. Han hade kontanter att betala med och visste vart strippklubbarna låg så han skulle agera vägvisare.
När vi får lite längre körningar så är det sagt att vi ska ha ungefär en halvtimme på oss för att kunna tanka och eventuellt äta lite innan. Jag var nytankad och den till utsidan brända hamburgaren som var lite frusen inuti hade knappt svalts ner när jag svänger in på parkeringen framför taxi. Det är något jag verkligen uppskattar med Statoil, man vet alltid vad man får och på något konstigt sätt, gillar jag det. Detta gjorde att jag med ganska kort varsel kunde befinna mig utanför det hotell som kunde uppgivit som upplockningsplats.
Mannen sitter utanför på en parkbänk, iförd en ostruken nytvättad vit skjorta, ett par ljusbruna kostymbyxor och en svart skinnväst. De svarta solglasögonen sitter på sniskan mitt på hans lite busigt tillfixade frisyr. Den grå fjällräven ryggsäcken står på sidan av bänken och den är han snabb att greppa tag i när jag dyker upp. Väskan är den som först kommer in i bilen, på golvet framför mannen, sen ger han mig plånboken och till sist tar han plats i högsätet brevid mig. Han ber mig öppna plånboken och lite snabbt räkna över hur mycket pengar som finns där. Lugnt och försiktigt sitter han i passagerarstolen och tittar på mig. Efter att jag är färdig tar han plånboken, sträcker fram höger näve och säger med en blandning av västkustmål och finländska att han heter Jarmo. Plånboken öppnas och han börjar bläddra och räkna bland de uppskattningsvis 20-25000 kr, beloppet som vi kommit överens om innan får jag direkt i handen och jag slår in det fasta priset på taxametern. Sen rullar vi ut ur staden och historien om missbrukaren, som rymt från ett behandlingshem och nu ska spendera alla sina pengar på en strippklubb, börjar.
Vi hinner inte långt innan han frågar om det går bra att dricka lite i bilen. Han påpekar att det trots allt är en bit att färdas och att det alltid känns bättre om man kan få lite gott i magen innan en sådan här grej. Jag ger tummen upp och ur den slitna fjällräven väskan drar han upp lite öl, en hela Sheridans och en liten flaska med Cointreau. Tillsammans med ett par stumpar av en ölkorv ska han nu göra sig klar för eftermiddagens och nattens äventyr. Ölen går snabbt ner och han pratar på om både det ena och andra, allt från vilka han är släkt med, vad han jobbat med, varför han blev missbrukare till vädret, strippklubbar och andra taxiresor. Det här var inte första gången Jarmo smet iväg för att roa sig.
Jag får lära mig att man måste vara skärpt när man ska på strippklubb. Det är inga snälla grabbar som har dessa företag och det gäller att man är med och inte gör bort sig. Ett vårdat yttre med rena kläder och ett trevligt uppförande var A och O. Råden haglade över mig mellan kiss- och rökpauser. Det ena stoppet efter det andra ledde ganska snart fram till av vi låg bra efter i min planering, men detta var inget som Jarmo brydde sig om.
"Gör ett par korta stopp här är du snäll", skriker Jarmo lite väl högt, och lite av den söta Sheridansen åker ut i sätet. För några år sedan hade han tydligen dragit på sig ett par skulder som nu skulle betalas i en stad vi passerade på vägen. Jarmo sliter upp telefonen och slår ett nummer, som för mig verkar vara väldigt slumpvis. Efter att han har förklarat vem han är och varför han ringer övergår samtalet ganska fort till att bli vad jag närmast kan likna vid en skottlossning mellan två rivaliserande gatugäng i staterna, av ordsalvor. Plastmuggen knycklas ihop, som tur var hade Jarmo slängt i sig det som fanns i sekunden innan, fönstret öppnas och den slängs ut, jag är inte hundra säker men jag tror den tar i skallen på en pudel. När fönstret lika väl är öppen känns det på nåt sätt säkert bra för Jarmo att ge tanten med hunden en omgång av sin ilska och det sista jag ser av henne är att hon sliter förtvivlat i kopplet för att komma undan och gömma sig. Samtalet i telefonen har Jarmo helt glömt bort men det vågar jag inte påpeka för han är i full gång med att hälla upp ytterligare en mugg med Sheridans. Han gestikulerar att vi ska dra oss mot riksvägen igen och den blå taxibilen styrs dit han vill.
Jag ökar farten till över tillåten och tänker att det är lika bra att jag får det här gjort, nu när vi är på rätt spår igen. Slingrande vägar, bäckar och skog. Vacker natur med en snart dyngrak finne ifrån västkusten. Vi passerar Falköping och Jarmo säger sig känna igen vägen. Inte förrän nu börjar jag tvivla på att han verkligen vet vart han ska. Fraser som "Efter den här kröken" och "Det här huset känner jag igen" hörs flera gånger under de närmsta kilometrarna. Det sista av Cointreaun sveps, slumpen av Sheridansen hälls upp i vad jag skulle tippa på är den femte plastmuggen och då händer det. Mitt val av att hålla lite väl hög hastighet och sveriges vägstandard har aldrig gått särskilt bra ihop. Jag brukar försöka parera mellan bulorna i vägen men när man har en hyffsat överförfriskad man med fjällräven ryggsäck i bilen, då kan det vara nog att hålla sig kvar på vägen. Bilen gungar till av det djupa hålet på vägbanans högra sida. Som i slowmotion ser jag plastmuggen, Jarmos ansiktsuttryck och Sheridansen. Allt det där möts en halv sekund senare. Med en halv mugg Sheridans i ansiktet tittar Jarmo på mig med en blick som bara en full finne kan göra. Han säger ingenting, det blir helt knäpptyst. Det droppar vit och mörkbrun vätska från hans sargade ansikte ner på den vita skjorta. Jag tänker för mig själv att jag måste försöka komma ihåg de där kampsportsrörelserna ifrån Rush Hour nu när han alldeles strax sliter upp kniven. Istället för kniv eller knytnävar skriker han, med en röst likt en uppspelt pojke på julafton, "Titta!!! Vi är framme!".
Vi svänger in på grusplanen framför strippklubben som ligger alldeles vid sidan av vägen. Det ser öde ut men Jarmo är säker på sin sak, det är här han ska av. Han täcker sin skitiga skjorta med sin skinnväst, räcker mig 500 kr i dricks som tack för hjälpen med pauser längs vägen. Han slänger en blick mot ingången, skrattar lite för sig själv och vänder sig mot mig, "Du ska inte in med en sväng?". Jag avböjer vänligt men bestämt, ser Jarmo strutta in i den ganska slitna byggnaden och vänder hemåt. Det skulle senare visa sig att detta inte var mitt sista möte med Jarmo.
// Lucky number seven
Nu ska taxibilen sova! Ny historia imorgon...
Nu ska taxibilen sova! Ny historia imorgon :0) god natt!
Nu kör vi! Ny dag, nya jävligheter!
god morgon på er :0)
Brev till Engströms
Jag är beroende av min verkstad för att mitt företag ska fungera. Jag är i den sitsen att jag inte kan vänta med att åtgärda fel som uppkommer. Min bil måste rulla. Jag är lika beroende om inte mer än t.ex. Polis, brandkår och ambulans då de oftast har andra fordon dom kan ta när ett går sönder. Jag måste ha min taxameter och den går inte montera ur hur som helst. Det är min bil som sätter mat på bordet.
Jag kommer här och nu offentliggöra mitt första brev till Engströms VD. Då jag inte mottagit något svar än, kommer nästa brev också publiceras inom en snar framtid.
Mitt namn är XXXX XXXXXX och jag driver sedan ett par år tillbaka i tiden en taxirörelse i Vimmerby. Mitt arbetsområde är hela Kalmar län men sträcker sig då och då ut i vårat avlånga land. Detta medför många mil per år. Jag har sedan drygt tre år tillbaka kört en Volkswagen Passat 2.0 Tdi. En mycket trevlig bil och en riktig slitvarg på vägarna. Antalet mil resulterar givetvis i service och underhåll av bilen och det är här som problem har uppstått.
110613 kom droppen som fick bägaren att rinna över.
Enda sedan början av mitt Passatägande har det varit problem med bilen. Jag staplar upp de händelser som jag reagerat över och som ett nytt bilägande inte skall innehålla:
1. Den annars så smidiga och trevliga DSG-lådan krånglade. En "modul" i växellådan gick sönder och resulterade i att lådan inte växlade som den skulle.
2. Turbon gick sönder vilket gav ett vinande ljud som inte var behagligt i stadskörning. Turbon byts ut helt och hållet.
3. Xenonlyset på ena sidan slutade att fungera. Efter flera timmars felsökning kommer verkstaden fram till att detta inte var något som kunde göra åt. Dom sa till mig att dom helt enkelt inte visste vad problemet var. Detta problem fick jag dras med i flera månader pga av utdragen process hos verkstaden. Allt gicks igenom, kabelstammar, styrningar i lampor osv mm. Tillslut fick dom byta ut hela lyktan och allt som hörde till.
4. Oljepumpen slutar att fungera och drar med sig turbon i fallet. En otroligt stor kostnad.
5. Efter en trafikolycka, som jag förövrigt inte var vållande till, repareras min bil från plåt och plastskador och skickas på lack. När jag får tillbaka bilen är det två olika färger på den (bifogar bild) samt att det fattas en plastspoiler fram i fronten på bilen, vilket jag än idag inte fått tillbaka. Listerna som tätar dörrarna ramlar hela tiden bort vilket jag fått åtgärdat en gång men med fortsatta problem.
6. Pumpinsprutningen till fjärde cylindern går sönder. Det är nu som bägaren är mer än full. Jag får ett otroligt otrevligt bemötande hos bilfirman, som jag förövrigt alltid servat bilen hos förutom en gång när dom inte hade tid. Jag blir ifrågasatt hur jag servat bilen och vart fastän de mycket väl vet att jag alltid servat bilen hos Engströms, senast då oljepumpen slutade fungera. Personalen slänger sig med fraser som "Nu ska vi sammarbeta" och "Det här gör vi ju inte för att jävlas".
JAG har alltid samarbetat, alltid servat bilen hos er och alltid betalat för mig. Jag har betalat av en Passat av 2008 års modell på tre år. Har lagt ut ca 150 000 kr i reparationer och blir bemött på detta sätt. Jag kan ta att det blir fel på en bil, absolut, men detta är helt orealistiskt. Jag har idag inget förtroende för varken min bil eller Engströms i Vimmerby.
Vågar jag köpa en bil från Engströms i framtiden? Kan jag lita på att jag blir bemött på ett värdigt sätt?
Kontakta gärna mig på telefon XXXX-XXXXXX om det finns några oklarheter.
Mvh
"Lucky number seven"
Utebliven handling och underminering!
Idag ska jag för första gången publicera ett seriöst inlägg. Jag har som egen företagare inom transportbranschen ett stort behov av att mitt fordon är i kördugligt skick. Jag måste ha en god och sund relation till min verkstad och bilhandlare för att kunna hålla med ett fordon som kan tillgodose mina kunder och de aktörer jag är kontraktsbunden till.
Detta har inte alls fungerat som det ska då min lokala bilhandlare/verkstad uppfört sig på ett väldigt märkligt sett och inte alls uppfyllt de krav man kan ställa på en bilfirma. Jag har alltid servat (bortsett från en gång då dom inte hade tid) mitt fordon hos "min" verkstad. Jag gjorde även fordonsinköpet hos dom och har således betalat en ganska stor summa pengar till dom redan innan det började jävlas med märkliga fel hit och dit.....
Senare under dagen kommer jag publicera det brev jag skrev till den VD för företaget. Det brev som jag inte fått någon som helst respons på.
Den uteblivna handling som verkställande direktören valt att göra har nu underminerat hela koncernen. Kan man verkligen lita på en bil ifrån denna firma?
Finns det ett intresse för att se vilken firma jag skriver om och vem som sitter på vilken post i ledningen kan man besöka denna adress: http://www.engstromsbil.se/engstroms/ledningsgruppen
// Lucky number seven
Detta har inte alls fungerat som det ska då min lokala bilhandlare/verkstad uppfört sig på ett väldigt märkligt sett och inte alls uppfyllt de krav man kan ställa på en bilfirma. Jag har alltid servat (bortsett från en gång då dom inte hade tid) mitt fordon hos "min" verkstad. Jag gjorde även fordonsinköpet hos dom och har således betalat en ganska stor summa pengar till dom redan innan det började jävlas med märkliga fel hit och dit.....
Senare under dagen kommer jag publicera det brev jag skrev till den VD för företaget. Det brev som jag inte fått någon som helst respons på.
Den uteblivna handling som verkställande direktören valt att göra har nu underminerat hela koncernen. Kan man verkligen lita på en bil ifrån denna firma?
Finns det ett intresse för att se vilken firma jag skriver om och vem som sitter på vilken post i ledningen kan man besöka denna adress: http://www.engstromsbil.se/engstroms/ledningsgruppen
// Lucky number seven
Små små rackare!
Tid: 09.30
Plats: Slitet hyreshusområde
Humör: Sådär
Förväntningar på körning: Absolut ingenting
Sladdar in mellan hyreshusen likt en F1-förare, sicksackandes mellan barn och rollatorbunden äldre generation. Detta givetvis under kontroll och en bit under fartgränsen! Gräset sprutar när jag kommer på bredställ över den nyetablerade fotbollsplanen, däcken skriker mot den torra asfalten när jag likt Colin Mcrea (vila i frid) petar i treans växel och får fäste strax utanför de vitmarkerade sidolinjerna.....just det ja....körningen. Svänger upp framför porten och drar till med en tvärnit. Damen som står där backar två steg och jag ser hur hon tvekar innan hon börjar traska mot den blå faran. Pga av hennes hundkoppel, bajspåsar och diverse tuggleksaker som hon proppat in i munnen är hon oförmögen att tala. I famnen håller hon en transportbur med en liten gynnare i och med den ena handen som hon på nåt sätt lyckats få fri håller hon en annan i koppel.... små små rackare, av hundmodell jag inte kan stava till, lugna, lite skräckslagna och avvaktande. Allt ändras då de kommer in i bilen.
Taxametern slås på, bilen börjar rulla och dom små rackarna som jag redan döpt till pucko 1 och pucko 2 får spelet! Jag har inte hunnit ut ur bostadsområdet innan pucko 1 springer över instrumentpanelen, fastnar i taxamameterkablaget och gör en ninjarullning som avslutas i nåt som närmast kan liknas i vad en föredetta korpulent cirkusartist skulle göra vid en comeback efter ett par år vid sidan av cirkusringen, ett störtdyk rakt ner mellan passagerarsätet och dörren.
Han sitter som gjuten. Pucko 2 känner väl någon sorts medlidande och försöker sig på ett fritagningsförsök av den otroligt förvånade pucko 1 och kastar sig hejdlöst mot passagerarsätet som om det vore där felet låg. Stångandes och frustandes (lät mest som en liten ljudfis, ni vet en sådan där utan tryck) försöker de båda värja sig från det onda sätet. Samtidigt som jag framför bilen i turisttrafiken ska jag försöka skjuta stolen bakåt och få fram de båda idioterna. Upp på trottoaren, ner igen, vejer för en refug och tvärnitar för en tysk husbil. Tillslut lyckas jag få bak sätet och de båda vresiga, uppjagade och svettiga "hundarna" klättrar upp i baksätet.
Nu sitter de där med sin matte som på nåt sätt lyckats undgå allt detta genom att fiffla med sin Ipod. Stirrandes på mig som om det vore mitt fel. Jag svänger in till slutdestinationen och hasplar ur mig att det blir 100 kr. Kunden tar fram en sedel ur plånboken och jag sträcker mig bakåt för att ta emot den då det inträffar. Likt två björnar kastar hundarna sig mot min näve och hugger tag. Med skador lika allvarliga som om jag fått ett paper cut drar jag tillbaka handen med sedeln i. Ägaren till hundarna ser på mig som om även detta var mitt fel och säger: "Såhär har dom aldrig gjort, resan som varit så lugn och allt..."
Jag sitter i bilen och tittar ut genom fönstret på den vandrande cirkusen som är påväg mot ett väntande tåg. Försöker greppa det som hänt och tänker för mig själv, "Stackars sate till tågvärd..."
// Lucky number seven
Plats: Slitet hyreshusområde
Humör: Sådär
Förväntningar på körning: Absolut ingenting
Sladdar in mellan hyreshusen likt en F1-förare, sicksackandes mellan barn och rollatorbunden äldre generation. Detta givetvis under kontroll och en bit under fartgränsen! Gräset sprutar när jag kommer på bredställ över den nyetablerade fotbollsplanen, däcken skriker mot den torra asfalten när jag likt Colin Mcrea (vila i frid) petar i treans växel och får fäste strax utanför de vitmarkerade sidolinjerna.....just det ja....körningen. Svänger upp framför porten och drar till med en tvärnit. Damen som står där backar två steg och jag ser hur hon tvekar innan hon börjar traska mot den blå faran. Pga av hennes hundkoppel, bajspåsar och diverse tuggleksaker som hon proppat in i munnen är hon oförmögen att tala. I famnen håller hon en transportbur med en liten gynnare i och med den ena handen som hon på nåt sätt lyckats få fri håller hon en annan i koppel.... små små rackare, av hundmodell jag inte kan stava till, lugna, lite skräckslagna och avvaktande. Allt ändras då de kommer in i bilen.
Taxametern slås på, bilen börjar rulla och dom små rackarna som jag redan döpt till pucko 1 och pucko 2 får spelet! Jag har inte hunnit ut ur bostadsområdet innan pucko 1 springer över instrumentpanelen, fastnar i taxamameterkablaget och gör en ninjarullning som avslutas i nåt som närmast kan liknas i vad en föredetta korpulent cirkusartist skulle göra vid en comeback efter ett par år vid sidan av cirkusringen, ett störtdyk rakt ner mellan passagerarsätet och dörren.
Han sitter som gjuten. Pucko 2 känner väl någon sorts medlidande och försöker sig på ett fritagningsförsök av den otroligt förvånade pucko 1 och kastar sig hejdlöst mot passagerarsätet som om det vore där felet låg. Stångandes och frustandes (lät mest som en liten ljudfis, ni vet en sådan där utan tryck) försöker de båda värja sig från det onda sätet. Samtidigt som jag framför bilen i turisttrafiken ska jag försöka skjuta stolen bakåt och få fram de båda idioterna. Upp på trottoaren, ner igen, vejer för en refug och tvärnitar för en tysk husbil. Tillslut lyckas jag få bak sätet och de båda vresiga, uppjagade och svettiga "hundarna" klättrar upp i baksätet.
Nu sitter de där med sin matte som på nåt sätt lyckats undgå allt detta genom att fiffla med sin Ipod. Stirrandes på mig som om det vore mitt fel. Jag svänger in till slutdestinationen och hasplar ur mig att det blir 100 kr. Kunden tar fram en sedel ur plånboken och jag sträcker mig bakåt för att ta emot den då det inträffar. Likt två björnar kastar hundarna sig mot min näve och hugger tag. Med skador lika allvarliga som om jag fått ett paper cut drar jag tillbaka handen med sedeln i. Ägaren till hundarna ser på mig som om även detta var mitt fel och säger: "Såhär har dom aldrig gjort, resan som varit så lugn och allt..."
Jag sitter i bilen och tittar ut genom fönstret på den vandrande cirkusen som är påväg mot ett väntande tåg. Försöker greppa det som hänt och tänker för mig själv, "Stackars sate till tågvärd..."
// Lucky number seven
Taxibuken börjar synas...
Taxibuken börjar synas...blir vettig mat nu framöver!
Vi fick allt en släng av ovädret igår....
Vi fick allt en släng av ovädret igår.... (detta är mitt första mobila blogginlägg och är bara en test)
Nu gör vi den officiell...
Nu ska det bli ändring och ordning i ledet. Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera men hoppas nu på att det ska ändra sig. Har fram tills nu inte berättat för "allmänheten" om min blogg och hoppas på detta sätt att jag ska få fingrarna ur och leverera nya och roliga händelser från mitt jobb.
Kika tillbaka då och då för det "senaste" från den blå taxibilen.
